Vaknade av den nye tuppen. Han hostar mer än gal, men det låter fint, ändå. Han gör sitt bästa. Efter massmordet på våra dvärg-cochiner och tuppen Kurts sorgligt hjältemodiga kamp som lämnade en hel del av hans fjädrar på gården (men inga hönors fjädrar - jag tror det var vargen som tog dem alla; vem kan annars äta upp fyra stora fåglar?) har vi fått tre nya hönor och en tupp av snälla Eva. En av hönorna kan möjligen vara en tupp. Alltså vi vet inte. Antyder inte att vi har en transsexuell hönsgård, en av hönorna låter dock allt som en tupp. Lite mer försiktig bara, vackrare på något underligt sätt. På TV ser jag Kamala Harris linjetal, jag ser Barack Obama formulera allt det där självklara som vi är så många som tänker tyst, men trots viljan att jubla "Nu äntligen, nu djävlar in i helvete kör vi", maler sig en känsla av hopplöshet in i hjärtat: Det är för sent, de är för många; alla de som tycker att ett alltför bra tal, betyder att den som uttalat orden inte är "en av dem". De som står utan hopp och väntar på "en riktig ledare".
Och jag då, imorgon bitti. Vaknar jag av den riktiga tuppen helst, som gal som en tupp ska, eller vaknar jag hellre av den av den som inte hörs lika väl, men som gal lite vackrare?
*Har googlat böjningarna här av gal, gol, galer och galt och kommit fram till att mina val ovan bör vara korrekta.
Comments